Snabba spelbedömningar

Vi börjar med de spel jag faktiskt spelat till slutet.

Professor Layton and the Unwound Future

eftersom jag är helt såld på Layton-serien har jag inte mycket att klaga på. Storyupplägget är stört bra, var svårt att slita sig när man var nära upplösningstillstånd över att man inte kom förbi det pussel som skulle avslöja nästa bit av mysteriet. Många vändningar som överraskade mig. Enda klagomålet är att det var alldeles för lätta pussel många gånger.

Castlevania - Lords of Shadow

Också ett underbart spel. I början kändes det som att svårighetsgraden var lite väl med tanke på kontrollerna men så fort man kommit in i systemet och hur fienderna rörde sig var det nemas problemas. Pusseldelarna var väldigt underhållande och många svordomar har spottats över självklara saker. Storyn är fantastisk och jag väntar ivrigt på en uppföljare!

Super Mario Galaxy 2

Ett underhållande spel men jag fick inte samma känsla som i det första. Första galaxy-spelet var dessutom det första icke-sidescroll-spelet ur Marioserien jag spelat igenom. Jag avskydde Mario 64 och spelade inte mer än någon bana. Så gott som inget till N64 tilltalade mig då eller nu.
I vilket fall, första galaxy höll mig kvar tack vare storyn som faktiskt följde en genom spelet. Man fick reda på mer om var Lumas kom från vilket gjorde att jag ville spela mer. Eftersom tvåan har gått tillbaka till att Bowser kidnappar Peach på random igen så kändes det inte speciellt lockande att samla på sig femhundra stjärnor för att komma vidare. Grafiken kändes inte heller lika mäktig som i första och kontrollerna blev ännu mer frustrerande när jag inte ens ville spela vidare. Men jag tvingade mig genom det. Inte ens Shin har spelat hela spelet och det säger mycket. <.<

Spel jag provat men inte spelat till slutet:

Vanquish

Ett OMGBRÖSTHÅR-spel som jag verkligen vill spela mer av. Det är en fin kombination av hack n' slash och shoot em up och jag har aldrig haft roligare när jag sparkat robotpung. Jag har inte sparkat robotpung innan heller men... ni förstår.
Att det är hög svårighet lockar bara mig mer, Ninja Gaiden-tönt som jag är. Bring me slakt och megabossar!

NIER

Auuugh, Zelda-wannabeeee. Alldeles för stora ytor att utforska och alldeles för många småquests som exempelvis att hämta blomlökar åt en random kvinna på gatan. Nejtack, jag vill gärna komma vidare och se resten av spelet istället för att trampa på samma jävla gräsfält i fyra veckor.

Får räcka så. Orkar inte fundera på vad jag spelat mer.

// Grim

Greta

Jag har tråkigt så jag tänkte skriva något mer ingående om våra katter. Ni som har träffat dem kan hoppa över kommande tre inlägg men för er andra kanske det är intressant att läsa. Jag är inte en galen kattlady, nejdå.


Vi börjar med den yngsta i familjen:

GRETA

Greta kom till oss i mitten på December 2008. Det var Shins kusins katter som fått en kull på två lurvtroll som man bara inte kunde motstå, Greta och My. Deras pappa är en föredetta vildkatt som kallas Greger (därför Greta heter just Greta) som har väldigt speciellt utseende. Hans päls är fluffig i omgångar: stor man runt halsen, slät över ryggen och stor buskig svans. Greta har ärvt detta och ser mer ut som sin far för varje dag. Just nu har hon fått supermycket burr runt halsen och långa polisonger. .____.


Greta är självklart prinsessan härhemma och det är inte mycket man får göra om inte hon går med på det. Hon tycker det är jobbigt att bli buren/ihållen så allt kel sker på hennes kommando. Hennes dagar går ut på att hitta bästa sovplatsen, ta sig in i skrubben (bilden ovan) och tigga godis genom att gå och gnälla/kvittra i hallen. Hon spenderar mycket tid med sin favoritleksak, en före detta fluffig blå boll som numer är skallig efter all lek, som hon älskar att gömma så inte vi ska hitta den. Eller så lägger hon den i våra sängar och blir jättestolt när vi hittar den mitt i natten. <.<
Hon och Nimbus är bästisar. Det här möter man ofta i vardagsrummet. Greta och Nana är som syskon och brottas mest hela iden. Hon styr fast hon är minst, varje gång hon går fram till någon av de andra så blir hon tvättad och ompysslad utan att behöva ge något tillbaka.

"You got up, and I'm too cute to kick off!"

Greta är en fuling också, så fort man reser sig från soffan så är hon där på en halv sekund och kurar ihop sig så mysigt att man inte vill flytta på henne så man får snällt sätta sig bredvid.


Det här är Greta första eller andra dagen hon var hos oss. Två år senare och hon ser fortfarande ut som en kattunge. <.< Hon har knappt vuxit, hon har bara blivit fluffigare.

Får se vilken av de andra jag väljer till nästa inlägg.

// Grim

Bildspam

// Grim